Tage Wiklunds blog

Åsikter från köksbordet

fredag, september 30, 2005

Vilodagar

Nu har alltså även jag fått mig ett fast och hederligt jobb och skulle således kunna göra anspråk på det klassiska men omtvistade epitetet vuxen. En första erfarenhet jag gjort sedan jag började mitt arbete är känslan av trötthet som infinner sig vid dagens slut. Man känner sig på något vis tröttare än förut. Helgens vilodagar blir därför extra sköna i jämförelse med tiden innan mitt arbetes början. På måndagen tar man således åter på sig skorna och går till jobbet och drar på sig en trötthet som botas på helgen. Så här kommer det att fortsätta misstänker jag. //Anders

tisdag, september 27, 2005

Faceoff

Så har då höstens stora behållning rullat igång, elitserien i ishockey. Äntligen har man något spännande att följa under de mörknande höstkvällarna som kommer framöver. Ishockey är och förblir den mest rafflande och spännande sport som går att titta på. Till och med radioreferaten är roliga. Hur den nyss påbörjade säsongen kommer att gestalta sig är i det närmaste omöjligt att svara på just nu, allt är öppet. Stjärnorna har sjappat och nu finns det läge för alla rookies att visa upp sig i arenorna. Himla kul. //Anders

torsdag, september 22, 2005

Valtider

Hela tiden finns dom där, valen som måste göras. Ibland är dom livsavgörande, ibland av högst trivial natur. Stundtals känner jag bara för att leva ett liv med rejält reducerade valtillfällen. Kanske beror det på lättja eller något annat närliggande fenomen, men jag har alltid haft problem med att välja. Speciellt när valmöjligheterna är i det närmaste oändliga. Jag hade gärna gått i skoluniform hela min skoltid för att slippa välja kläder på morgonen då man är som tröttast och bara vill drömma. Kanske är det därför jag alltid haft en viss förkärlek för yrken med enhetlig klädsel, vad vet jag. //Anders

tisdag, september 20, 2005

Snart faller löven

Det var länge sedan jag blev så rörd av en skiva som jag nu blir när jag lyssnar på Death cab for cuties nya fullängdare plans. Redan efter några sekunder av det inledande spåret marching bands of manhattan får jag lov att kapitulera. Resterande delen av skivan är ett enda långt och oerhört vackert segertåg för Ben Gibbard och hans mannar . Ungefär samma känsla av beröring i samband med musik inträffade när jag hörde Bear Quartets underbara låt I´m still her på deras Angry Brigade som kom ut för ett par år sedan. Det är stunder som dessa världen ter sig lite vackrare, lite bättre, lite vemodigare.Och snart faller löven. //Anders

måndag, september 19, 2005

Premiere.

Jaha då var man igång då. Känns kul att ha en egen blogg.
Skall försöka skriva åtminstone ett par gånger i veckan om saker som dyker upp i mitt huvud.
Ha det bra.. //Anders