Hemkörning

Hur bra är det inte att ha en kompis som med jämna mellanrum kommer förbi med bra musik. Senast han dök upp hade han med sig "Säkert" skivan som numera kan stoltsera med att vara sönderlyssnad på min stereoapparat. Nu väntar jag med spänning på vad han har med sig i säcken nästa gång han dyker upp i barnrikekvarteren. En bra service är det alla gånger. Speciellt med tanke på att jag aldrig besöker skivaffärer nuförtiden, inte kan göra olagliga saker på datamaskinen eller ens tittar på musikprogram på televisionen.
//Anders

Uppsatserna

Jag gillade att skriva uppsatser i skolan. Jag var inte nämnvärt duktig, men jag tyckte om att skriva historier. Men det gällde att hitta knepet att skriva rätt historia för rätt lärare. Åtminstone när det var komvux som gällde och ett högre betyg var målet. Jag kommer ihåg det absolut smörigaste slutet jag någonsin haft på en uppsats. Det var: "Vi äger faktiskt inte jorden, vi har bara lånat den från våra barn". Behöver jag nämna att jag hittat den lärarens svaga punkt och att betyget blev det högsta. I mellanstadiet var det mer en fråga om att leka med ord och då kunde det låta så här: "Stackars Line från Danmark hade alltid varit mobbad. Nu hade det gått så långt att de till och med hade börjat stena henne. 'Stena Line' skrek de och sedan började alla kasta. Line bestämde sig att fly till grannlandet Sverige. Hon sprang allt vad hon orkade till färjeterminalen och där stod den gigantiska båten. Men när hon såg båten blev hon alldeles vit som ett spöke. På den stora båten stod skrivet i stora röda bokstäver 'STENA LINE'. Line svimmade på direkten."
En sjuk yngling var jag.
//Anders

Dansbanan

Dansbanan längtar efter fötter som dansar. (Bild saknas)

Åttiotal

Som vanligt har jag blivit nostalgisk och lite sentimental. Önskar liksom att åttiotalet var här igen. Inte på något coolt retrovis utan helt enkelt som det var då. Åhh allt är förgängligt. Det sorgligaste konstaterandet på jorden. Jag vill sätta mig i tidsmaskinen och resa tillbaka till mitt åttiotal. Prick så vill jag göra.
//Anders

Barnläkaren

Idag har jag träffat en helt suverän barnläkare. Var med Oskar och pratade om en eventuell penicilinallergi. Barnläkaren viftade bort mina funderingar på en mikrosekund. Paff var ordet. "Han är inte allergisk, det är biverkningar". Normalt sett hade man kanske kunna bli lite småirriterad, men denne man hade ett så självklart sätt och var så förtroendeingivande att jag tog ett beslut att köpa allt han skulle komma att säga vidare under besöket. På slutet tog jag upp en tråd om det motoriska. Då frågade han hur gammal Oskar var. 14 månader svarade jag. På nytt kom då en åtbörd med armen, snabbt. "Kom tillbaka när han är 18 månader, då kan vi börja snacka". Paff var ordet. "Medicinska vetenskaper är en sann konstart, nu skall jag ha mig en kopp kaffe, vi ses i höst". Barnläkaren räckte mig sin hand och vi bestämde att träffas i oktober igen.
//Anders