Minnen

Visst måste var man och kvinna i detta land få vara en smula sentimental emellanåt. Kan någon förklara för mig varför denna i mitt tycke fina känsla är så tabubelagd. Jag minns till exempel min och Veras smekmånad på en Kanarieö med så vackra, sälla bilder inom mig. Jag blir gråtmild och sentimental, jag känner empati för envar och alla. Jag minns hur en kypare berättade hur vackra vi var, jag minns doften från bageriet bredvid vårt hotell, jag minns Veras blyga engelska, jag glömmer aldrig den blå himlen och den gula solen. Mitt minne har en varm och mjuk färgton just idag.
MVH Tage

Bukowski

Egentligen borde jag väl arbeta med lanseringen av den kommande fotoboken idag, men det är prompt omöjligt att slita sig från den bok jag fick i händerna av gamle gode Anders häromdagen. Boken är Badkarsmusik av Charles Bukowski.
Dessutom är jag spänd över helgens trav. Vera, moi och Lena (Veras vännina) har den här gången slagit på stort och hoppas på guldregn. Vinner vi blir det nattklubb, den saken är säker. Men inte i vår kära guldby, utan i lillasyster Skellefteå.
Med Vänliga hälsningar eder Tage Wiklund

Cafébordsböcker

Känns ganska angenämt att sitta på kontoret (lägenheten) skönt tillbakalutad i min bekväma snurrfåtölj med vetskapen om att jag inom de närmaste tre åren kommer att förse Bolidens caféer med vackra böcker. Idag slöt jag nämligen ett treårsavtal med de tre! caféerna här i samhället. Vera tycker att jag börjar bete mig som en pamp. Ska hon säga som är släkt med den tidigare brukspatronen.
//Tage

Fotoboken

Kära människor. Vilken succé min nya fotobok kommer att bli. Ja självklart är det inte jag som tagit fotona eller skrivit det korta förordet. Därav är jag på tok för talanglös. Men kränga böcker det kan jag. Den mycket talangfulla fotografen heter Molly Bellanitzky och frilansaren Peder From har skrivit texten. Boken ligger hos tryckeriet just nu men beräknas komma ut i februari nån gång. Den föreställer vägskäl, hämtade från de norra delarna av vårt land. En del med kiosk, andra utan. Genialt så det förslår.
MVH Tage

Stafettpinnen

Hej kära vänner!
Eftersom min gode vän Anders mer eller mindre tröttnat på att skriva blog kom vi överens om att jag skulle ta över. Detta gör jag med nöje eftersom jag gärna vill "hänga med" i saker som ungdomarna pratar om på byn. När jag dessutom träffade en trevlig författare på en av de bokmässor jag besökte i år och denne med starkt patos hävdade att bloggandet är det nya uttryckssätet var saken ännu mer klar än den någonsin förut varit. Det här är nu Tage Wiklunds första bloginlägg, men inte det sista.
En liten kort presentation av mig:
Jag är 47 år och bosatt i Boliden i Västerbotten. Jag bor tillsammans med min underbara Vera som jobbar på färghandeln. Jag arbetar som förläggare på ett litet förlag. Min far var hästhandlare och kunde sälja en halt häst på några minuter till vem som helst.
Ha det gott allesammans!
MVH Tage.