Jimmy Nordin

En prisutdelning i idrottssammanhang är en företeelse som jag normalt sett brukar betrakta som ointressant. Själva tävlingen är över, krutröken är skingrad och dammet börjar dala ner mot marken för att lägga sig tillrätta. Borta är den elektriska spänningen och den extraordinära sinnesstämningen som ofta framkallas av tävlingsmomentet. Kanske är det ett första om än svagt men trots det aningen oroväckande ålderstecken att jag vid årets friidrotts EM börjat intressera mig för prisutdelningsceremonin. Den pampiga nationalsången, publikens ofantliga jubel och den krönte segraren på toppen av podiet. Satan vad mäktigt det kan vara med en prisutdelning.
I övrigt tycker jag att Jimmy Nordin var förtjänt av ett järn efter sitt misslyckande.
//Anders