Snart börjar fläktarna att snurra igen.

Min föräldraledighet börjar lida mot sitt slut. Den första nästa månad är det dags att ta på sig arbetsskorna och kliva ut ur mikrokosmos för att gå till jobbet. Och tiden kommer aldrig tillbaka, inte den här gången heller. När man minst anar står man mitt i livet. Men den här gången var jag beredd. Jag drog tiden lite vid näsan om man så vill. Jag bestämde mig nämligen redan vid inträdet i min pappaledighet att leva i nuet och försöka undvika allt för många störande sidoprojekt och det gick ganska bra att hålla den målsättningen.
Hösten är här och den klara luften varslar om en ny tid, en ny start. Fläktarna börjar snurra.
//Anders